Medicin eller inte?
Åhhh vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag förstår inte att jag fortfarande är vid liv. Det känns som jag fått gå genom helvetet hela mitt liv. Detta eviga kämpande.
Vaknade upp idag till ensamheten och tomheten. Som så många gånger förr och ångesten kryper sig på nästan direkt och sen stegrar den under dagen vilket jag får dämpa med lugnande. Det är ett helvete att vara ute bland människor. Jag hatar det! Känner mig så otroligt liten och svag. Och det känns som att allas blickar är riktade till mig. Men varför måste jag bry mig om vad dessa främmande människor tycker om mig? VARFÖR?! Ska det vara såhär resten av mitt liv? Det verkar så och jag står inte ut med den tanken. Jag hatar hur tiden går så fort och att jag inte gör något av den. Hur jag bara låter den rinna förbi. Åh vilken ångest det ger mig.
Som sagt... Min sociala fobi har inte blivit bättre och inte heller min ångest och då trots att jag äter alldeles för mycket ångestdämpande. Jag förstår inte hur det är möjligt.
Jag har problem med min medicin, lyrica. Den är min livlina just nu och min läkare vill nu trappa ut mina mediciner. Det vill jag också men jag är livrädd för hur det ska gå. Och tills på onsdag ska jag ha bestämt vilken av medicinerna jag vill sänka. Då tänker jag men varför ska jag sluta med dom? På vilket sätt skulle det bli bättre? Den andra sidan av mig säger att jag ju vill vara fri. Jag vill inte vara beroende av starka mediciner. Jag vill klara mig själv. MEN OM JAG INTE GÖR DET DÅ? Åh det bara snurrar i hjärnan och jag kommer inte fram till vad som skulle få mig att må bättre. Jag orkar inte riktigt med det här.
Just let me fly away...
