En sväng till helvetet och tillbaks

Ja...jag har haft en riktigt jobbig period. Visste inte om jag skulle klara mig ur det  levande. Jag VILLE verkligen dö. 
Nu mår jag inte lika dåligt och jag tackar Gud för det. 
Det är ett evigt känpande med dessa upp och nergångar. Jag fattar inte varför det blir så. Det kan gå från att skratta till att vilja ta livet av mig. Helt sjukt. 

Jag slutade med min ena antidepressiva medicin som jag haft i ca 10 år och det var antagligen därför jag blev så hemskt dålig så jag fick börja med den igen och då blev det bättre.  

Jag tycker det här med psykofarmaka är helt galet! 
Man blir så fruktansvärt dålig när man börjar och när man slutar! Det är rent ut sagt farligt! Jag hade kunnat vara död idag på grund av detta. 
Det var för några veckor sen som min läkare så åt mig att jag kunde trappa ut och sedan sluta helt med min ena antidepressiva medicin eftersom jag hade en annan samtidigt. Jag gjorde det väldigt långsamt men när jag nollade den helt så upplevde jag många olika symptom och sen blev det outhärdligt! Det bara skrek inom mig. Jag ville hoppa från balkongen. Jag ville skära upp min kropp! Förstår inte hur jag överlevde men det gjorde jag, antagligen för att jag började med medicinen igen. 
Jag tänker på alla andra människor som säkert tar livet av sig på grund av insättning och utsättningssymptom och det är helt fruktansvärt! Och ingen varning fick jag heller utan det var "bara att sluta" men de ska bara veta vilket helvete jag fick gå igenom och som många andra också får göra. Det är ju totalt livsfarligt. Åh jag är så arg över detta! Och dessutom så lämnade de mig från öppenpsyk utan både läkare och sköterska. SKAMLIGT! 


Allmänt | | 4 kommentarer |

Empty empy total emptiness


Daddy your little girl wants to die.
Allmänt | | En kommentar |

Ta mig härifrån!

Åh panik! Kryper i hela kroppen. Har en väldigt hemsk känsla inom mig. Jag har haft den förut men ingen aning om varför den kommervnu igen. Just nu vill jag bara skära upp mig själv och ta ut den där känslan som sitter i bröstet. Jag tror det är djävulen själv som sitter där!

Att vakna och känna att man inte vill leva. Det är så fruktansvärt att det inte kan beskrivas. Jag försöker döva mig med lugnande. Tog mycket mer än vad jag borde men ÄNDÅ försvinner inte känslan. Den måste försvinna. Jag står inte ut!
Åh Gud hjälp mig, jag orkar inte mer. 


Allmänt | | En kommentar |
Upp