Still alive...

Hej hej. Eller nåt..

Jag är ledsen att jag är dålig på att uppdatera mig (om nu någon bryr sig) Men på senaste tiden har jag fått svårt att skriva. 

Svårt att formulera mig. Jag mår väldigt dåligt. Min älskade katt dog i en hemsk olycka. Det är kaos med soss och sjukvården. Men jag lever...
Jag undrar fortfarande varför men på något sätt fortsätter jag...
Jag kämpar och kämpar men kommer ingen vart och vad kämpar jag för?!

Jag har aldrig nånsin känt mig så övergiven och ensam av min familj och "mina vänner". 
Kan tyvärr inte  förstå hur ni kunde övergiva mig när jag behövt er som mest. Så skulle jag aldrig göra mot er. Detta har gjort mig väldigt ledsen. 

Det som händer nu är i alla fall att jag väntar på att få komma till ett behandlingshem. Men soss är ju inte direkt de snabbaste människorna. 
Mycket har blivit fel. 
Min mottagning som har ansvar för mig har lämnat mig. Jag har försökt nå dom i två-tre månader men de bara skiter i mig. DET ÄR UNDER ALL KRITIK HUR DE HAR BEHANDLAT MIG. 

Jag har inte kunnat äta på ett år men ingen hjälper mig. What to do? Bli ett skelett ocv dö. Det är vad som kommer hända. Då kan ni få sitta där och hålla er för skratt.

Jag kan tyvärr inte beskriva vad jag känner. Min dagar består av tomhet, gråt, hopplöshet, ingenting. INGENTING. Jag undrar varför jag finns. Jag vill inte mer. Men än så länge är jag kvar...

Jag förstår ingenting, tiden går för fort och jag känner mig totalt värdelös.

Allmänt | | 10 kommentarer |

Vill inte leva men vågar inte dö

Det var längesen jag skrev här nu. Vet inte heller om någon läser men nu kände jag ett stort behov att skriva vad jag känner.


Kan säga att jag aldrig nånsin mått så dåligt som jag gjort senaste året. 
Allt handlar om alkohol och piller. 
Det är allt jag lever för.
Jag har ingen. Folk tröttnar på mig och jag förstår det men jag har aldrig varit så ensam. 
Jag vågar inte gå ut. Tankarna om vad andra tycker är värre än nånsin. 
Jag hatar, hatar, hatar mig själv.
JAG SKÄMS ÖVER HUR JAG SER UT OCH ÖVER DEN JAG ÄR. 

Jag vill inte leva...men vågar inte dö. Vad fan gör man då? 
Jo man fortsätter. Man tar sig upp ur sängen. Tar sina piller och sen alkohol på det och så går dagarna som blir till år. 
ALLT PÅ GRUND AV ÅNGEST OCH RÄDSLA.

Har fått någon slags ätstörning också. Som om det inte räckte med allt annat. Så jag kan inte äta utan att spy. 
Det är ett helvete och som förstör mitt liv ännu mer såklart. 

Jag vill inte mer, jag orkar inte kämpa mer.
Det är det enda jag gör och jag orkar inte mer. Jag har fått nog. 
Känner att ingen förstår mig och jag isolerar mig ännu mer.
Men den här ensamheten äter upp mig och jag står inte ut mer. 
Ingen att prata med. 
Får ingen hjälp. 
Låt mig slippa detta lidande. 
Låt mig få försvinna från mig själv och detta hemska liv jag lever..

Ångest=min arvedel. 
Och rädslan har förstört mitt liv. 
Kan inte heller känna nånting. Vet inte vem jag är längre. Vill ingenting. Vad var meningen med detta livet? 
Jag undrar och önskar jag kunde få ett svar på det,  för detta är helvetet på jorden.
Jag vill inte vara kvar i detta. Snälla ta mig härifrån NU.
Jag är bara en börda för alla och ingen förstår mig. Jag bara förstör allt jag gör, speciellt mig själv och jag bryr mig knappt. Jag tror att den jag än gång var för evigt är borta.

💔💔💔


Skriv inläggstext 

Allmänt | | 12 kommentarer |

Lost

Allmänt | | Kommentera |
Upp