Feel the fear, but do it anyway!

Har sakta men säkert börjat komma ut på mina promenader igen. Det är inte lätt men jag gör det ändå! Jag måste försöka konfrontera det som är så svårt. Det kan tyckas som världens enklaste grej, att bara gå en kort promenad men det kan vara ett rent helv*te för mig! Jag sitter inne länge och tänker och funderar hur det ska gå när jag väl kommer ut. HUr det kommer kännas när jag möter andra människor. Hur jag ska tänka, vad jag ska ha på mig, hur jag ska ha mitt hår, hur jag kommer känna.  Allt detta för en liten promenad! Jag är SÅ trött på det!

Jag har en cykel som står utanför som jag fått av pappa och som han har varit här och lagat punktering på. JAg vill verkligen cykla! Men inte en enda gång har jag kommit ut med den. Jag klarar inte av det! JAg är rädd! JAg vågar inte! Jag tror att jag kommer se ful och löjlig ut och att alla kommer titta extra mycket på mig bara för att det är just JAG! Jag är rädd att jag på något sätt ska göra bort mig. Cykla på fel ställe, ramla, att cykeln går sönder mm. Jag tänker ibland att: NU FAN ska jag bara sätta mig på cykeln och cykla! Men nej jag gör det inte. Något hindrar mig! Jag är livrädd för att sätta mig på den. För jag vet att jag kommer få panik och det är det värsta som finns!!! Och varför skulle jag vilja utsätta mig för detta hemska om jag inte behöver?!

Cykeln får stå kvar där den står ett tag till men jag ska i alla fall klara av att komma ut själv och promenera!

Har läst runt en hel del på nätet idag om social fobi och upptäckte att flera som lider av social fobi har lagt ut videobloggar på youtube! Verkligen modigt måste jag säga. Jag hade aldrig vågat det själv men det är väldigt hjälpande att se de som gör det och att veta att man inte är ensam om att ha det såhär.

Hittade en kommentar från en av videorna som jag tycke var väldigt bra!

I know social anxiety is a problem, but never i repeat NEVER let it stop you doing things you want to do. I had crippling Social Anxiety for years, then applied to a drama school. Its that "Feel the fear, but do it anyway" and do this day i still have Social Anxiety. Never let it stop you from things. Remember, SA is like a little LIAR! in your mind, it lies, it always lies, it over exaggerates. ITS STUPID! and your SMART!

Nu ska jag försöka komma ut på en promenad!


Allmänt | | Kommentera |

Fem dagar utan hemska voxra

Har nu varit utan voxra i ca fem dagar och jag känner mig som jag gjorde innan jag började med den. Mår ju inte bra men så mycket bättre än med voxra. Skönt att slippa den! Synd att det inte fungerade med den bara eftersom jag hade hoppats så mycket på den. Men men... Hoppas jag kan få någon annan bättre hjälp i stället.

Idag har jag varit ute och promenerat i alla fall. Känns ju alltid lika jobbigt men jag tvingade mig igenom det. Måste gå ner i vikt! Jag ser hemsk ut! Jag skäms över hur jag ser ut! Och möter jag folk ute så vill jag bara gömma mig! Jag vill inte att de ska titta på mig! Vill inte att någon ska se mig när jag ser ut såhär! Frågan är bara om det skulle kännas bättre om jag var smal? Då skulle jag söker ändå tänka att det är nåt fel på mig och att jag ser konstig ut! Men då hade jag i alla fall haft en mindre sak att tänka på. Så jag måste gå ner i vikt nu! Mår bättre av att promenera också och ännu bättre om jag känner att jag se bra ut.

Jag är bara så sugen på nåt hela tiden...mat, godis, choklad, allt! Det är så jobbigt! Hoppas aptiten minskar något!

Det är i alla fall bättre med den hemska tomhetskänslan så det är jag verkligen glad över!

Hoppas det blir bättre nu!


Allmänt | | Kommentera |

Prata?!

Äntligen känner jag mig något bättre! Har varit utan voxra i fyra dagar nu och det känns bra att slippa den!

Början på helgen var väl sådär...kände mig inte så bra. Igår åkte jag och Markus till pappa på Donsö och vi har haft det skönt ute i solen och havet. Det är bara så otroligt otoligt jobbigt med att jag blir så irriterad, speciellt när jag är där ute. Jag känner att jag orkar inte prata och säger nån något så blir jag bara arg. Det är så fruktansvärt tråkigt! Jag vill inte ha det så! Fattar inte varför det är så. Dessutom så har jag så svårt för att prata!!! KAn ju inte ens prata med min egen pappa utan att jag får anstränga mig. Hur kan det bli så???!!! Ska jag ha det så resten av livet?! Det går bara inte. Men jag vet inte hur jag ska få bort det.

Jag hör hur konstig jag låter när jag pratar. Jag pratar inte på det sättet jag egentligen gör. JAg får en konstig och tillgjord röst. Det känns som att någon annan pratar åt mig. Det gör att jag får en hemsk ångest och är därför tyst! Jag vågar inte prata! Jag förstår inte hur det har kunnat bli såhär?! I vilket fall så står jag inte ut med det och det måste försvinna!

Snälla låt mig få prata!

Allmänt | | Kommentera |
Upp