Öh...Förlåt.

Nu är det illa, nu har det gått för långt. Ksnske detta blir mitt sista inlägg. Hsr blandat allt möjligt och är rödd att hjärtst inte ska orka...men det märker vi. Vill bara säga att det i så fall skulle vara ett misstag. 
Hag mår så dåligt just nu så jag kan inte hantera nånting. Jag är helt tom. Tagit allt  möjligt, bara för att få känna något.  Panikångest. Lugnande. Ta nåt. Panikångest. Lugnande. Ta nåt..bla bla
Hur kunde jag hamna här? 
Käre Gud. Förlåt. Jag vill bara känna något


Allmänt | | Kommentera |

Min sociala fobi

Jag hatar denna sociala fobi!!! Att inte ens kunna gå en kort promenad, gå och handla, ja bara att stå utanför huset utan att få världens panikångest!
Jag har nu lidit av detta i över 15 år! Det är helt sjukt och det blir inte bättre! Trots alla lugnande, alla olika psykologer, terapeuter, sköterskor, läkare. Jag fattar inte hur man kan vara så rädd! Det är som att jag är rädd för att bli avslöjad. Från vad vet jag inte men jag känner mig ständigt jagad, iaktagen, är på helspänn, får svårt att andas. Känner mig ful, fet, konstig. Känns som att ALLAS blickar är på mig. Att folk står i sina fönster och kollar på mig, iaktar varenda steg jag tar och dömer ut mig.
 
Tror att folk skrattar åt mig och jag känner mig totalt värdelös. Som ni förstår tar detta all min energi och jag har förstått att det inte är konstigt att jag känner mig totalt utmattad.
Att varenda dag spänna varenda muskel och vara så fruktansvärt rädd. Det är helt sjukt och det är fruktansärt att hela tiden tänka vad andra ska tro och tycka om mig, att jag måste vara "perfekt" för att betyda något.
 
Så det är inte konstigt att jag väljer att gömma mig i min lägenhet där jag slipper alla blickar och rädslor för människor men samtidigt blir jag ju totalt deprimerad av att bara vara hemma hela tiden. Det värsta är att jag tror inte att jag kommer komma över det. Det har pågått så länge nu att det känns omöjligt och jag är så ledsen över det. Ändå utsätter jag mig för det nästan varje dag.
 
Jag har många andra problem också men jag kan säga att alla mina problem bottnar i denna sociala fobi/ångest. Den har förstört hela mitt liv. Har inte kunnat göra vad jag vill på grund av min starka rädsla för människor.
Kan inte beskriva hur hemskt det. Hjärtat slår, paniken skriker i mig, blir totalt handlingsförlamad. Skakar i hela kroppen...Och detta trots att jag äter flera olika ångestdämpande varje dag. Jag kan till och med ibland ha träningsvärk i bröstet på grund av att jag spänt mig så mycket av ångest.
 
Åhh om det ändå kunde få ett slut! Hur kan det bli såhär galet hemskt?!
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
Allmänt | | 4 kommentarer |

När ska det vara nog?

 
Jag undrar verkligen hur jag lyckades ta mig igenom denna dagen. Jag mådde så fruktansvärt dåligt. Grät, grät och grät. Grät som ett barn. Saknar pappa mer än nånsin. Jag tog mig igenom dagen med hjälp av piller. Piller som gjorde att jag somnade. Vaknade för ett tag sen. 
På något sätt känns det lättare på kvällen. 
Jag försökte äta lite soppa innan men spydde självklart upp den igen. Jag är hungrig, har aptit men kan inte äta och jag orkar inte med det mer. I veckor har jag haft det såhär nu och förstår verkligen inte hur jag står ut men på nåt konstigt sätt gör jag det.
 
Jag är ledsen, besviken, arg, oftast går det över till total tomhet men just nu har jag hemsk ångest. Orolig över precis allting. Känner mig också ensammast i världen. 
 
Det enda jag kan göra nu är att be till Gud och hoppas att han hjälper mig för jag orkar inte mycket mer. 
 
Allmänt | | 2 kommentarer |
Upp