Forever lost

Nä nu har jag fått nog! Allt bara strular och blir fel. 
Mobilen trasig, inga pengar. Oron gnager inom mig. Ständig ångest, hemskt illamående, det vrider sig i magen. Jag är rädd och orolig för allt. 
Jag har ju lugnande, varför hjälper dom inte?! 
Jag är arg, frustrerad över hur människor behandlar mig. Jag är arg på hela världen. 
Jag vill bara ge upp. 
Jag orkar inte känpa mer. Kraften är slut. 
Jag vill bara lägga mig ner och aldrig mer vakna. 
Hoppas det blir så. 
Inget hjälper, känner mig sviken av alla. Och de här jäkla tabletterna som styr mitt liv. JAG ORKAR INTE MER!!!
Så snälla, låt mig bara få försvinna. 


Allmänt | | Kommentera |

Lets forget about yesterday

Ja...Jag åkte dit. Det var länge sen som jag skadade mig nu men igår fick jag ett psykbryt. Hade druckit, gjorde slut med en kille som jag inte ens var ihop med. Orkar inte förklara men jag mådde inte bra. Hade självmordstankar. 
I vilket fall så kom mina skadetankar väldigt starkt. Jag har kunnat stå emot de senaste månaderna men igår gick det bara inte...Jag var arg och ledsen så jag slog sönder ett glas. Slog, slog och slog tills det var blod överallt. 
Ångrade mig rätt fort och åkte till akuten där de fick ta bort glas och sy igen ett djupare sår. 
Åhhh vilken ångest jag hade när jag nycktrat till och det var hemskt att ligga där och vänta bland främmande människor. Sen när det äntligen var min tur bröt jag ihop. Jag bara grät. Läkaren frågade om jag gjort det med mening men jag sa att det var en olycka. 
När läkaren gått och bara sköterskan, en ung trevlig lugn kulle skulle lägga om såret så sprack jag helt. Grät och grät. Han var förstående och sa att jag inte skulle vara så hård mot mig själv. Han frågade också om jag ville stanna nån timme för att lugna ner mig men jag ville hem. Så jag gick gråtandes därifrån och tog en taxi hem. Jag kände mig inte bra, ville bara försvinna. 

Kom hem, grät lite mer och sen slocknade jag i sängen. Vaknade sent med hemsk ångest. Jag vill inte berätta för min familj vad jag gjorde för jag vill inte göra de besvikna. 
Det var i alla fall en hemsk kväll och natt. Nu blir det ingen mer alkohol på ett tag. 
Undrar vad meningen med allt det här är. Ska det vara såhär? Och jag fick verkligen känna på hur stark min sociala fobi är. Jag kan bara inte slappna av bland människor hur mycket lugnande jag än tar. Jag är konstant i ett spänningsläge och det är verkligen hemskt! 
Nu vill jag bara fortsätta vara ensam och glömma att det där hände. 



Allmänt | | Kommentera |

Ångest för alltid

Dagarna bara går och jag gör ingenting...Jag väntar på att soss ska höra av sig angående behandlingshemmet. Jag gick inte till psykologen i torsdags. Förstår inte meningen med att gå dit när hon ändå sitter tyst.
Jag haft en väldigt jobbig period med starkt illamående och ont i magen. All oro antagligen. Det är något bättre med det nu.
Känner mig rätt apatisk pch tom. Är så fruktansvärd less på att leva såhär och jag HATAR mig själv. 
Jag har druckit lite för mycket det senaste..har spårat ur..blivit helt knäpp. 
Jag förstår bara inte hur jag orkar med att leva såhär! Jag är så förbannat trött på det! Men samtidigt kan jag inte göra mycket åt det på grund av min starka rädsla för människor och allting!

Varför kan det inte bara bli bra nån gång?!
Jag lever inte, jag överlever varenda dag! Och jag vet inte hur länge till jag orkar och jag kan inte förstå hur jag stått ut såhär länge! Varför?! 

Jag vet inte vad jag ska ta mig till och det känns som all hjälp är slut. Ingen kan hjälpa mig eller rädda mig. Inte jag själv heller...
Dimman bara fortsätter och trycket i bröstet vill aldrig försvinna. Jag är på helspänn hela tiden, isolerar mig. Jag är rädd för världen där ute så jag försöker låtsas att den inte finns. 
Jag lever men jag lever inte. 



Allmänt | | 6 kommentarer |
Upp