Ensamt
Skulle fått besök idag men det blev inte så...Det kunde jag ju förstått..Är så trött på att hela tiden blir besviken. Men det finns väl en mening med allt.
Känner mig sådär idag...Det känns inte bra att jag är tvungen att ta min sömntablett på dagen för att kunna våga mig ut...Hela behandlingen blir ju fel nör jag gör så men jag är tvungen...Den paniken jag har annars går inte att stå ut med! Fy har haft två hemska dagar men total panik! Är fortfarande helt slut efter det.
Idag har jag tagit det lugnt, gick bara en kort promenad men bättre än ingen alls. Jag vill åka och träna men vet inte om jag vågar eller orkar. Men jag fixar inte att sitta inne resten av dagen. Blir baram er och mer deppig.. Och jag vill göra allt för att inte hamna i det apatiska tillståndet som jag varit i så många gånger innan. Jag vägrar.
Jag känner mig ensam...JAg blir så ledsen av att tänka på att jag inte klarar att umgås med andra människor...Varför är det så svårt? Åh vad jag önskar att jag inte hade de här problemen...Tä'nk att kunna vara social och umgås med människor i ett avslappnat tillstånd..kunna våga uttrycka sina åsikter..våga stå upp för sig själv. Tänk om...Livet hade varit såå mycket bättre och roligare.
Men det är väl ingen ide att sitta här och tänka om eller tycka synd om sig själv...Nä jag ska verkigen försöka våga mig ut i världen och ta för mig.
Måste komma iväg sen...
♥