ÅNGEST!
Nu är jag trött på sova dåligt och vakna tidigt varje morgon. Ångest, ångest, ångest. Det värker fysiskt i hela kroppen på grund av denna outhärdliga starka ångest. Jag förstår faktiskt inte hur jag orkar eller hur jag har orkat i så här många år...
Jag trodde jag var på bättringsvägen förra veckan då jag ändå kunde se lite ljus och lite, lite hopp trots all ångest MEN det rasade på nån sekund och jag föll tillbaks till botten. Sen har det gått upp coch ner. Jag har förståt att jag är väldigt beroende av mina tabletter,de styr liksom mitt liv och så ska det inte behöva vara. Dessutom hjälper de knappt längre.
Fick precis ett meddelande från min läkare att jag kan få börja med en ny antideppresiv medicin. Om den kan hjälpa vill jag såklart prova men jag är livrädd att bli ännu sämre eller att det ska vara hemska biverkningar. Så jag vet inte hur jag vill göra med det men saken är den att den antideppresiva jag tar nu kan jag bara äta halva dosen av eftersom jag får hemsk ledvärk när jag höjer den. Och jag äter ju hellre en antidepp än massa benso men jag vet inteom jag vågar börja med den.
Har ständigt ont i magen, är så orolig hela tiden, har blivit aggressiv, tar åt mig väldig lätt av saker folk säger, har blivit väldigt paranoid. Är rädd hela tiden...för allt och inget. Det är fruktansvärt och jag vet inte om jag nånsin kommer ta mig ur det här.
Åhhh jag har sån HEMSK ÅNGEST. Det känns som det brinner i bröstet! Var på apoteket nu och hämtade mina stesolid, höll på att bryta ihop. Den nya antidepp medicienn fanns inte så får hämta den imorgon. USCH VAD HEMSKT DETTA ÄR!
Fick ta fyra stesolid direkt på apoteket fr jag FÅR INTE LUFT! Jo jag vet att jag får det men det känns inte så och det är det värsta som finns! Det känns som bröstet ska sprängas och såhär har jag det varje dag! Inte en enda människa skulle orka en dag! Jag har fått stå ut i nästan halva mitt liv!
Jag tror inte stesoliden jag tog nu kommer hjälpa heller så nu är jag livrädd! Men snälla låt den dämpa det här lite iaf så att jag kan försöka fungera!
Jag känner mig väldigt vilsen, ledsen, ångestfylld. Jag undrar hur ska jag nånsin kunna komma vidare...
Funderar på att söka till ett behandlingshem men soss har inte hört av sig så jag vet inte hur det blir med nånting...
Känner bara att jag vill bort härifrån, försöka hitta mig själv, Kunna få RIKTIG hjälp. Men det kanske inte går...
Annars händer ingenting...Det gäller bara att försöka överleva varje dag...
