Vad för liv

Vad är det för liv jag lever??!! Jag vaknar varje morgon och undrar hur jag ska ta mig igenom dagen utan att skada mig och för att överleva. Men detta håller inte!! Jag blir ju uttråkad!! Uttråkad av detta liv! Men jag vet ju inte hur jag ska ändra på det och jag får ingen hjälp men nu är jag trött på detta. Jag gör precis samma sak varje dag..det måste väl uttråka vem som helst eller?! Jag måste ändra på detta, men hur? Vad finns det för mig att göra? Jag kan bara inte sitta här och tänka och tänka! Jag är trött på det och jag mår inte bra av det men ändå gör jag det.... Men det blir svårt eftersom jag inte tycker något är speciellt roligt längre. Jag hatar att leva såhär. Och jag hatar att jag är såå rädd för människor att jag inte vågar gå ut ensam. Det är ju helt sjukt!!! Hur ska jag kunna ändra detta?

| | Kommentera |

Skriva av mig

Jag måste få skriva..det är enda sättet jag kan få ur mig allt som jag inte kan prata med. Denna bloggen är mest till för detta men jag har valt att låta andra få läsa den för jag hoppas att den kanske kan vara till hjälp för någon men även för att få förståelse. Just nu sitter jag på en busshållplats och väntar på bussen. Jag ska åka till gymmet som alla andra dagar. Personalen tror att det kan hjälpa mig så jag gör som de säger och det har jag nästan gjort hela tiden men jag kan ändå inte se någon förbättring i mitt mående och det kan ju bero på att jag i smyg tar lugnande men idag ska jag försöka att klara mig utan att ta dom. Det är mycket svårare utan men jag vet att det är enda sättet att bli bättre men jag är så tveksam till att denna sociala fobi nånsin kommer bli bättre... Mina dagar ser likadana ut varje dag och jag är så trött på det. Blir uttråkad. Samma sak varje dag...Jag vill inte ha det såhär. Jag vill inte!!! Men hur ska jag kunna ändra det? Det är såhär det är nu och de säger att jag måste acceptera det men det kan jag inte. Jag vägrar tro att livet är såhär grått och tråkigt. Det kan inte vara meningen att det ska vara såhär. Eller?! Bussen är försenad så jag får sitta här och titta på regnet. Känner mig så ensam. Kommer jag alltid vara såhär ensam? Jag oroar mig redan för ikväll..jag vill inte vara med om det ska bli som alla andra kvällar den senaste tiden. Jag får sån extrem olustkänsla. Kan inte riktigt förklara men det är så hemskt att känna såhär..jag vill bara krypa ur mig själv...men det blir nog svårt. Vet bara inte hur jag ska orka detta... Bussen skulle kommit för tio minuter sen men det har ännu inte kommit..Kanske inte kommer någon alls.. Känner hur spänd jag är i kroppen, kan inte slappna av. Åh vad jag önskar att jag kunde vara avslappnad bland folk utan att behöva ta lugnande. Det känns omöjligt just nu. Nu har jag tränat, blev bara 40 minuter på bandet idag . Så nu sitter jag på bussen och det är något fel på den så vi står stilla...ingen bra bussdag idag. Oroar mig nu för eftermiddagen och kvällen..personalen håller på att tjatat jag ska gå ner till dom o plugga varje dag. Jag försöker få dom förstå att jag inte orkar plugga när jag mår såhär men de vill ändå att jag ska tvinga mig..jag orkar inte tvinga mig just nu trots att jag får så dåligt samvete om jag inte gör det. Villl bara strunta i allt just nu, jag har tappat orken att kämpa hela, hela tiden. Trött på att det aldrig blir bättre... Nu ska det tydligen komma en reservbuss..får hoppas den fungerar bättre...

| | Kommentera |

Mitt hjärta slår fort, jag känner mig svag, jag blir lite rädd. Vet inte hur jag ska ta mig igenom detta. Jag tror att trots allt så vill jag leva..Jag vill bara inte leva såhär. Jag undrar bara varför det aldrig blir bättre? Vad gör jag för fel? Kommer det ens gå att komma ur det här hemska? Jag vill hoppas att det kommer bli bättre men när det varit såhär så länge så känns det omöjligt... Jag vet att jag inte gör det bättre genom att ta tabletter som jag inte får ta...det kan vara det som förstör men ändå gör jag det...jag försöker ju bara överleva. Snälla ge mig lite ljus...

| | Kommentera |
Upp