Hur ska jag överleva dagen?
VAd är detta för liv?! och nu är jag arg på personalen, de verkar tro att jag mår bra för att jag åker och tränar. JAg mår så dåligt som man kan må och jag vet inte varför jag ens gör det...Jo det är väl att jag ändå hoppas att det kan få mig att må lite, lite bättre. MEn för det mår jag långt ifrån bra! ÅÅhhh vad arg jag blir! Och att jag inte vågar säga det till dom gör mig ännu argare!!!
JAg fattar bara inte hur det kunde vända så snabbt igen..Och så säger min terapeut till mig att det är såhär det kommer vara. Ok tack för det! Då känns det ju verkligen värt att kämpa...
OCH jag undrar vad det är för slags behandling att låta någon sitta ensam i en lägenhet. Och att det jag ska göra är att titta på tv, diska, städa. JAha?!
JAg har verkligen fått kämpa mig igenom de senaste dagarna..jag har kastat grejer, förstört min hand och haft panik. Nån slags inre panik men känner mig ändå helt bedövad.
JAg ringer min terapeut och säger åt mig att jag måste göra något och vara medvetet närvarande...JA det är ju jäkligt lätt när jag bara känner att jag vill dö...
Och jag tycker aldrig att personalen har någon tid att prata..JAg vill ju prata när jag mår dåligt men det finns ingen att prata med! Imorse närj ag berättade för personalen om hur dåligt jagmår och inte vet hur jag ska klara mig igenom dagen så säger hon bara: Vi ses sen. Och så går hon. Och så är det ofta! JAg tycker att detta är skit!!! Jag har vart här mer än ett halvår och jag mår sämre än nånsin.
Jag ska göra min första exponering idag med min terapeut och vet inte hur jag ska klara det, dessutom ska jag ha teammöte innan. Och då ska jag försöka våga ta upp det här jag känner, men det blir väl som vanligt att jag bara sitter tyst och håller med.
Är livrädd för hur jag ska klarar av denna dagen också...Nu gör jag det genom att skriva här men sen då? Vad jag än gör så känns det inte bra. De säger att jag ska tvinga mig att göra saker ändå och det gör jag..Jag åker o tränar en halvtimme varje dag men det blir inte bättre!!!
JAg orkar inte mer. Jag vill inte mer. Jag har nu slutat med min antideprresiva då jag tror att det är den som gör att mår så här, avtrubbad. Men nu vet jag inte om det är den eller nån annan medicin eller nåt annat. Jag mådde ju bättre...Varför skulle det bli såhär igen. Det verkar ju som att jag inte får må bra. Jag kanske inte förtjänar det. Antagligen.
Som tur vara hade jag en halv stesolid att ta nu annars hade jag inte fixat teammötet. HAr extrem ångest när jag är bland människor.
Jag ahr en så konstig känsla inom mig och jag inte förklara den. Den är hemsk. Och den ger mig skadeimpulser. Och overklighetskänslor.
Snälla ta bort detta hemska!!!
