Lyrica, ångest, ilska...
Nu är jag så in i döden trött på alltihop! Jag har fortfarande kvar mitt lyrica-beroende och jag kommer inte ur det. JAg tror inte ens att jag vill. Jo jag vill men är inte tillräckligt motiverad. För bara några dagarsen tog jag ännu en gång en överdos och ville dö men såklart vaknade jag upp på Mava med vårdintyg till psyk. Värsta dygnet på länge! Men fick vårdintyget avskrivet nästa dag och skrev ut mig. Sen har det vart lyrica varje dag.
JAg vet att jag måste sluta med detta...Jag märker hur minnet försämras rejält och allt blir bara som en stor deg i huvudet men ändå får jag en "skön" känsla...
JAg har fortfarande självmordstankar men de är inte lika starka just nu. Men något jag är väldigt trött på är vården som inte fungerar alls och att är man psykiskt sjuk så får man fan ingen sympati eller empati. Åh vad jag skulle vilja komma långt, långt härifrån till en plats utan allt detta och utan min förbannade ångest!!!
JAg kan ju för fan inte vistas utomhus utan att få PANIK!!! Trots mina stesolid!!! Ständigt tryck över bröstet och känslan av att inte få luft! Hur länge till ska jag orka?!
Nu ska jag gå till min mottagning i öppenvården och hämta min medicin två dagar i veckan så att jag inte ska kunna ta överdoser eller för mycket lyrica och planen är att så småningom trappa ut både lyrica och stesolid och det kommer bli ett helvete!!! Och jag vet inte om jag vill längre. Känner mig så otroligt ensam också.
Vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till.
Tomma, meningslösa dagar som bara försvinner in en dimma...
Snälla snälla låt det hända något som får upp min motivation igen för den är på botten just nu...Som allt annat.
