Kvar på sjukhuset...

Mådde fruktansvärt dåligt igår! Jag vill bara slita ut mitt hjärta. Det kröp i hela kroppen, hemsk aggressivitet som jag aldrig nånsin haft innan. Starka självmordstankar. Det var det värsta jag känt på länge!

Som tur var fick jag dubbelt så mycket lugnande än vad jag egentligen ska ta. 
Jag åt totalt 45 mg stesolid igår men det var bara just igår. Kanske får lite mer idag också men imorgon kommer jag få mina 5 mg igen som inte hjälper ett skit!

I fredags mådde jag också hemskt dåligt. Åkte till systemet och hällde i mig några öl och vin och jag grät i flera timmar...Började tänka på pappa och hir ensam jag känner mig utan honom. Han var den ende som verkligen förstod mig. Men han är borta nu och jag vet inte hur jag ska kunna leva utan honom. 

Som sagt...Jag har blivit fruktansvärt aggresiv mot allt och alla! Och det är hemskt! Det kryper i hela kroppen och det känns som jag ska explodera när som helst. 

Jag pratade med sköterskan innan och jag har ju ätit en ny medicin, buspiron i ca två veckor och hon berättade att ilska är en vanlig biverkan!
Bra där! Jag frågade läkaren om det var några jobbiga biverkningar men han sa att det inte var det.
Nu slutar jag ta den i alla fall och det tyckte den läkare som var här idag också.
Hoppas verkligen att det är pga den och att det försvinner när jag slutat med den! 

Jag ligger ju fortfarande inlagd...Femte veckan nu. Helt otroligt och jag tycker inte att jag kommit någonstans. Jo jag har inte tagit några extra lyrica på fyra lr fem dagar.
Det kan vara det som gör mig så arg...Jag vet inte. 

Hoppas bara att denna ilska försvinner och att jag inte får så hemska tankar idag för då vet jag inte vad jag kommer göra.

Jag är ständigt trött och orkeslös, känner hela tiden obehag i bröstet och krypningar i hela kroppen.
Jag är helst på rummet. Vill bara gömma mig och jag orkar inte med alla människor!!!
Har ingen direkt att prata med. Det känns som att min familj har svikit mig och jag dom. 

Snälla låt denna hemska ilska och depression försvinna nu! 

Jag ger upp snart om det ska fortsätta såhär. 
På riktigt. 





Allmänt | depression, ilska, social fobi | | En kommentar |

Kvar på Psyk...

Ja...jag är fortfarande kvar här på psyk. Varit här ca en månad nu. Fattar inte hur jag klarat det men jag har ju inte direkt skött mig så får skylla mig själv. 

Jag försöker just nu minska på två av mina mediciner, Lyrica och stesolid och det är ett helvete!! 
Där kan vi prata ångest! 

Så...jag har klarat två dagar som mest. Jag får fortfarande lyrica och stesolid men i mycket mindre mängder. Typ inget alls men de vägrar göra något åt det. 
De tycker att jag ska hitta andra metoder att ta till när ångesten blir för stark och jag vet att de har rätt. MEN när inte det hjälper då?!

Då blir det ju självklart att jag tar till egen medicin men på så sätt förstör jag för mig själv och får börja om igen, igen och igen...

Jag märkrer ju att jag blir mindre deprimerad när jag inte tar lika mycket mediciner MEN ångesten blir outhärdlig och jag känner att ingen förstå. 

Jag har fått många chanser nu... Jag har både druckit alkohol och tagit egna tabletter men det vet dom om. De tvingade mig även att lämna in alla mina tabletter som jag hade hemma. Detta har vart omöjligt att ens tänka på men jag gjorde det. Min syster och jag åkte hem och rensade rubbet, tog med det hit till avdelningen och det var riktigt svårt och det kommer stunder då jag ångrar det djupt men jag vet innerst inne att det var rätt beslut. 

Idag fick jag ny leverans med lugnande och självklart åkte jag hem och hällde i mig några. Känner mig lugn och avslappnad men som sagt...deprimerad. Tom. Känner mig knappt levande. 

Varför kan det inte finnas något mellanting?!!!

Jag är inlagd frivilligt och kan åka hem men jag vågar inte...
Jag är livrädd att det kommer bli så som det varit hemma. 
Sitta där och överdosera tabletter varje dag. Är det något bra liv? Nej...Men jag sitter fast! Och kommer inte ur detta hur jag än gör. 
Så...nu tog jag ännu mer lugnande. Tabletter som inte ens är till för mänskligt bruk vad jag förstått men ändå stoppar jag i mig dom son de vore godis. 
Nej, stopp!!! Nu vet jag hur detta är..och visst jag blir avslappnad och lugn men jag känner mig knappt levande...

Måste, bara måste sluta med detta tablettmissbruk innan det är försent...!

Inget berör mig just nu. Ingenting. Och det är också hemskt. 
Förstår inte vad jag håller på med. 
Jag måste ju fatta att detta liv inte funkar!!!
Att det ska vara så svårt att förstå?!






Allmänt | | 2 kommentarer |
Upp