Still alive...
Jag är kvar.
Jag trodde verkligen att förra vecka var slutet på riktigt. Mådde så fruktansvärt dåligt att jag trodde att jag aldrig skulle komma ur det men jag tror det var den nya medicinen och utsättningen av cipralex som gjorde att jag blev sämre så jag slutade med den nya och gick tillbaks till cipralex...Blev då lite bättre efter några dagar i alla fall när det gäller det depressiva. Ångesten tycks jag aldrig bli av med och jag är sååå trött på den. Har bett min läkare om starkare ångestdämpande men hon vill inte ge mig det på grund av beroenderisk. Tycker bara det är kosntigt eftersom jag redan äter stesolid som jag är beroende av sen länge.
Jag mår inte bra men tack Gode Gud att jag kom ur det där värsta som kunde tagt livet av mig. Jag vet inte hur jag tar mig igenom mina dagar, de liksom bara går förbi och jag får ingenting gjort. Fastnar liksom bara i mina tankar och min sociala fobi förrstör allt som vanligt.
Försöker gå en promenad om dagen och det är ett helvete som ingen kan förstå. Jag känner allas blickar, jag känner mig så fruktansvärt ful, fet och hemskt och vill bara gömma mig under luvan. Men man kan ju inte gå med luva när det är sol...
Man måste ju göra som "man ska". Och jag hatar det, Önskar bara att jag kunde göra precis vad jag ville och inte bry mig ett skit om vad andra tycker men det är omöjligt! Jag är så besatt av vad andra tycker så att jag inte kan göra nåntning som jag vill utan det handlar hela tiden om att anpassa sig efter alla andra "normala" människor.
Jag skäms över mig själv. Allt med mig själv. Jag lever, men jag lever inte. Då kan jag undra vad meningen är. Alla dagar är ungefär likadana, ensamma, hemska, tomma,meningslösa. Jag är livrädd för att bli äldre. Jag förstår bara inte vad som har hänt med all tid. Ibland tänker jag att jag slösar bort mitt liv men samtidigt kan jag ju inte hjälpa att jag har så stora problem som begränsar mitt liv så att jag inte kan göra de saker jag vill och jag hatar det!!!
När ska jag få leva? Jag tänker inte vänta länge till. Ska mitt liv vara såhär resten av mitt liv så kommer jag inte bli gammal. Det kan jag lova.
Jag har ingen direkt framtidstro men jag hoppas ändå nånstans långt därinne att detta ska gå att lösa men vissa dagar är det bara så totalt svart.
Jag vet inte hur det ska gå men ville bara göra en uppdatering.
Tack föra kommentarerna. De betyder mycket <3
