Är jag förlorad?

Jag mår verkligen inte bra just nu. Jag får hemska ångestattacker blandat med tomhet och likgiltighet. Jag bryr mig inte om nånting längre.
 
Jag har ätit den nya medicinen i ca tre veckor nu och jag mår bara sämre. Jag frågade min läkare vad jag ska göra. Hennes svar var att höja medicinen ytterligare. Jag vågar inte det. Jag vet inte om detta är en bra medicin för mig. Jag vet att man oftast mår sämre i början men jag är rädd för mitt liv. Är det då värt att fortsätta ta den? 
 
Jag har aldrig känt mig så ensam som nu och det bästa vore nog om jag bara försvann. 
Jag vet faktiskt inte hur  jag ska klara detta. Jag har en känsla att något hemskt kommer hända. 
Jag känner att jag har inte mycket att leva för.
Det jag älskade mest finns inte mer så varför ska jag leva? Vad ska jag leva för? Varför? 
Jag är ju bara till besvär. Ingen orkar med mig längre...inte ens min läkare. 
Allt med mig är bara jobbigt och jag hatar mig själv. 
Jag är rädd för döden men lika rädd för livet. Och just nu känns det som det vore bäst om jag försvann. 
Jag är bryr mig inte om något längre och det är medicinernas fel. 
 
Jag orkar inte mer.
Är jag förlorad för alltid?


 
Allmänt | |
#1 - - Hector:

Du är inte förlorad det finns alltid en väg ut ur mörkret. Jag har också socialfobi,panikångest och tagit mig ur en depression.Men ibland mår jag riktigt dåligt. Ibland är det svårt för mig att bara hämta posten. Glöm inte bort att du är värdefull och att du har lika stor rätt som alla andra att leva. Att må dåligt är inget som gör dig till en svagare människa. Jag har också känt alla dom känslorna du skriver ut och känner dom emellanåt. Varför ska jag leva? Är det nån mening att fortsätta? Den där tomheten du beskriver. Den tomheten går alltid att fylla och det är aldrig försent. Jag har dåliga perioder då allt känns meningslöst. Om du känner för att mejla så finns jag. Jag lyssnar och vill ge dig så mycket styrka som jag bara kan. Jag känner igen mig i det du skriver. Om du vill ha en mejl kompis och dela tankarna med så finns jag . Ta hand om dig och du är inte förlorad.

Upp