Let me sleep forever

Orkar egentligen inte skriva men jag kände att jag måste. Jag mår inte bra. Det blir inte bättre. Jag har till och med tappat det enda jag lever för MUSIKEN! Inte ens den berör mig längre. Det har den ju ALLTID gjort. Den har vart min tröst och vad ska jag göra om inte har den??!! Jag kan sätta på en låt som jag egentligen älskar men jag känner INGENTING. Så jag är helt tom. Jag står inte ut. Jag har ingenting. INGET kan göra mig glad. Jag försöker fylla tomrummet med allt jag fåt tag på...Tabletter, alkohol. Förut hjälpte det lite men nu hjälper inte det heller så jag har INGENTING!!!
 
Det finns ingenting kvar. JAg är död inombords och det känns som att jag aldrig mer komer få känna mig levande. JAg vill inte vara vaken! Låt mig bara få sova, sova, sova för allltid! För det här går inte att leva med.
 
Jag står inte ut. Vad ska jag göra då?
 
Jag äcklas också av mig själv. JAg har blivit fet och ful och jag hatar mig själv så otroligt mycket! JAg vill inte se mig i spegeln och jag kan inte längre visa mig ute. JAG SKÄMS IHJÄL. JAg vill inte mötas någon blick. JAg vill gömma mig här för alltid.
Ni fattar inte och ingen fattar vilket helvete detta är! JAG ÄR FAST HÄR INNE OCH JAG HATAR MIG SJÄLV OCH DET FINNS INGEN VÄG UT!
 
 
Allmänt | |
#1 - - Anonym:

Jag finns här. Jag lyssnar på dig.

#2 - - Jonas:

Hej,
Tänkte bara säga att du inte är ensam, att det finns fler som har eller har haft det som du, det kan bli bättre.
Det du skrev för nån dag sedan om Alkoholen, att den ger en jävla ångest efter åt känner jag verkligen igen. Man har ingen motståndskraft för de negativa tankarna på kvällen när man ska lägga sig eller dagen efter man druckit.
Jag har också tagit Lyrica, men jag har lyckats sluta fastän det var ett hvete. Märkte efteråt att Lyrican hade nog snarare förvärrat alt för mig. Den får en att bli dimmig i huvudet men man fattar inte hur mycket förrän man har slutat med den. Det kan vara lättare att göra saker som kräver fokus men även bara vardagssaker kan bli bättre utan den. Den har många biverkningar och är ett elända att sluta med men det blir bättre men det kan ta nån vecka :(
Ang. att du tycker att det känns jobbigt att vara ute och gå så kan jag tipsa om att cykla istället, då susar man bara förbi folk och de hinner inte tänka så mycket om en :)
Kram

#3 - - Alexander:

Jag känner igen mig i princip allting du skriver. Återkommer.

#4 - - Julia:

Hejsan, jag hittade precis din blogg efter att ha googlat ''social fobi blogg''. Har inte hunnit läsa så mycket ännu, men av det lilla jag har läst så förstår jag att du mår så fruktansvärt dåligt av att vara så här ensam att jag inte kan läsa utan att visa att jag finns. Så det jag vill med mitt meddelande är, har du lust att skriva med mig? Jag vill inte att du ska känna att ingen hör, så jag kan gärna lyssna på dig. Jag är själv en väldigt blyg person väldigt introvert och så, men jag kan gärna skriva med dig. Svara på det här inlägget om du vill, så återkommer jag möjligtvis i morgon och ser om du har svarat på det. Om du inte har svarat, så gör det inget. Kommer inte tolka det som arrogant på något sätt. Jag vill bara ditt bästa.

Kram
Julia

#5 - - Alexander:

Det finns folk som bryr sig vettu.
Jag lider också av tung social ångest. Kanske inte så tung som din men jag kan få panik bara av att möta en polare i korridoren på jobbet. Så jag kan relatera till det du känner. Det känns som man går runt i ett konstant vakuum där allting utanför känns väldigt luddigt. Man känner inte riktigt att man existerar på samma sätt som andra människor. Hur gör dem?
Jag finns på alexander__strom@hotmail.com om du känner för att snacka.
Om du inte hör av dig så få inte dåligt samvete. Men vet att vi är många som känner som du. Varför vet jag inte.

#6 - - Isabelle:

Kämpa Gumman, KÄMPA! <3

Upp