Mår sämre
Om det ändå vore så enkelt...Så som det faktiskt kan vara.
Inte så här svåra saker. Det är för svårt att ens hantera och vad gör man då?
När ingen hjälp tycks finnas och allt är ett enda stort kaos.
Igår grät jag som ett litet barn i flera timmar. Grät för allt och inget. Det var så hemskt. Ville bara försvinna. Så som jag brukar känna när jag mår dåligt.
Är hemma i lägenheten igen. Var tvungen att hämta min medicin hos sköterskan. Bröt ihop där också. Kändes så tungt att åka hem till min tomma lägenhet, inte ens katten är här...Men jag var tvungen. Har inte tagit min medicin som jag ska på tre dagar så kanske är det därför jag mått sämre. Jag vet inte.
Kände väl också att det var dags att åka därifrån. Jag måste kunna klara mig själv och bli vuxen nån gång. Men jag vill inte, vill inte, vill inte. Jag är inte redo för det ännu.
Undrar om jag nånsin kommer bli det.
Fick i alla fall hemsk ångest på vägen hem. Tog två sömntabletter då mina lugnande inte hjälper längre och hade inga heller. Jag var tvungen...
Trodde jag skulle bryta i hop direkt när jag kom hem.. Nu har jag väl vart här lite mer än en timme men jag känner att det kommer hända något.
Är väl lugn efter sömntabletterna så jag inte orkar gråta mer.
Vet inte vad jag ska göra. Sitta här instängd, ensam och må dåligt... Vad annars?
Känner mig fortfarande helt förstörd sen igår. Det enda som är bra med att vara ensam och hemma är att jag kan slappna av och göra vad jag vill. Men jag vill verkligen inte vara ensam resten av livet...
Skönt att det redan är kväll så jag i alla fall kan sova och glömma allt för ett tag.
Eller ska jag göra nåt galet...Kan inte bestämma mig men jag vet vad som är bäst.
Trodde att jag äntligen hittat rätt medicin men det verkar inte så och därför tappade jag allt hopp nu...