Inget hopp
Jsg klarar mig inte ensam hemma längre. MEN det är också hemsk att vara bland människor hela tiden.
Tack och lov att det är lugnt på rummet.
Igår tog jsg lugnande tabletter som jag inte fick men jag hade sån ångest att det inte går att beskriva hur hemskt det var. Men idag känner jag mig avtrubbad men det är skönt. Fast ändå inte. Svårt att förklara.
Det är extra jobbigt nu för imorgon är det pappas födelsedag. Han skulle fyllt 61 år och jag vet inte hur jag ska klara det, eller göra.
Åh min älskade pasen...Finns inte ord att beslriva hur mycket jag saknar dig.
Igår fick jag starka självmordstankar.
Jag hatar mig själv så mycket och jag skäms över hela mig och jag vill inte visa mig bland folk!!! Det är ett helvete och ingen förstår mig!!!
Det enda de tänker göra här är att höja en medicin, lamictal men jag tror inte ett skit på den.
Den ska vara stämningstabiliserande men min ångest då??!!!
Hur ska jag få bort den och jag klarar inte av att sluta med mina lugnande!!!
Får sån hemsk abstinens att jag bara vill dö!!!
Ska väl stanna här nån vecka och sen blir det väl som vanligt. Isolera mig hemma och knapra tabletter.
Jag känner att allt är hopplöst och att det aldrig kommer ordna sig. Jag har tappat allt hopp!!!
