Hjälp
Jag mår så dåligt, så hemskt dåligt. JAg vet inte vad jag ska ta mig till. Vill bara krypa ur mig själv men det går ju inte! JAg vill inte vara med. JAg tycker att det här livet är så jäkla hemskt och orättvist och jag orkar inte mer! JAg orkar inte kämpa, kämpa och kämpa för att ändå inte komma nån vart. Då kan jag lika gärna lägga ner det hela. Och jag har starka tankar på att avsluta mitt liv men något får mig att inte göra det. Mest för min familjs skull.
Jag minns inte när jag skrattade senast. Mitt liv har det senaste bestått av medicinmissbruk och självskador. Jag fick stora problem med magen så jag fick ut starka smärtstillande vilka jag blev beroende av så när de tog slut fick jag ju panik och jag visste att jag inte skulle få ut fler så jag har fått ta det jag har haft hemma. Inte alls lika bra såklart men det är så jag har övverlevt. Bli lite bortdomnad men samtidigt är det just det jag inte vill bli. JAg vill känna! Så..jag vet inte vad jag håller på med. Jag är bara desperat efter hjälp.
Hela förmiddagen har jag bara legat i soffan och gråtit...Gråter för allt och ingenting. Jag är arg på allt och alla.
Min läkare har sagt attt hon kan lägga in mig men jag vet ju efter alla gpnger jag varit där att de inte hjälper mig ändå! Vad fan ska jag göra?!
Det har nu gått tre månader sedan min älskade pappa (mitt allt) gick bort och jag börjar gråta bara jag tänker på honom. Jag saknar honom så otroligt mycket och jag kan bara inte förstå att han inte längre finns här. Han var min älskade...Han var den ende som förstod mig då han också hade mycket ångest och var deprimerad. JAg vet att han vill att jag ska leva och må bra men när allt skiter sig hela tiden så tappar jag sugen! På allt!
JAg vill bara fly, långt härifrån, långt bort från ångest och oro.
I alla fall så ska min mamma, syster och några till ha en minneskväll för pappa i morgon, där de ska visa diabilder och prata minnen och jag vet inte om jag klarar av det. Mamma har redan skjutit upp det en gång på grund av att jag mådde för dåligt så nu verkar hon tycka att det är min skyldighet att komma både för hennes och pappas skull och det sätter sån press på mig som gör att jag mår ännu sämre!
Självklart vill jag vara med på detta OM jag mådde lite bättre. Men nu gör jag inte det MEN jag vet att jag kommer få dåligt samvete om jag inte åker dit. JAg vet bara inte om jag klarar av det eller orkar. JAg vill bara försvinna från allt det här.
SKa jag tvinga mig själv att må bra imorgon då? Nä...det funkar inte riktigt så och det känns bara fel. Det är för tidigt!
Klockan är snartre och jag har fortfarande inte riktigt kommit upp. De andra dagarna har jag verkligen tvingat ut mig ut på den promenad i alla fall men idag är det helt omöjligt. JAg vill ingenting och det är hemskt.
Vad ska jag ta mig till?
