Mår såå dåligt!

Jag mår så himla dåligt! Vill bara skrika ut min ilska och min sorg! Då kanske folk också kunde fatta hur dåligt jag mår!!!

Jag är så ensam hela tiden...ingen som frågar direkt hur jag mår. Jag orkar inte med det här mer! Gick till affären förut och inte ens det klarar jag av! Jo jag klarade av det för jag gick dit och handlade men det var fruktansvärt! Fick hemsk ångest så fort jag mötte en människa och jag kände att de stirrade på mig och tyckte jag var ful fet och konstig och det kändes som att de kunde höra vad jag tänkte och att de kunde se allt jag varit med om.

Jag blev skakig, kändes som att jag inte fick luft och jag ville bara gråta! Hur mycket ska man orka egentligen?! Jag har haft det såhär nu ica tio år och jag fattar inte hur jag orkat kämpa så mycket. Jag tvingar mig ju ut och gör saker jag är rädd för men det blir ju ändå inte bättre! Snart orkar jag inte kämpa mer! Om jag inte får hjälp snart kommer jag bryta ihop!

Jag vill ju bara må bra!

Allmänt | |
#1 - - Sandra:

Har du prövat antidepressiva? Jag tar själv zoloft som även ska hjälpa mot social fobi.

#2 - - moa:

Jag är diagnoserad med social fobi och panikångest!

Har panikattacker väldigt ofta, och det är väldigt svårt att leva ett normalt liv. Man, blir som isolerad. Ibland känns det som att ingen förstår.



Jag nämner sådana här saker i min blogg, om du vill läsa. Ta hand om dig!

#3 - - Mija W:

Har du fått någon hjälp av öppenvården då? KBT brukar väl fungera på social fobi.

#4 - - Loova:

jag har lite av en sorts fobi, att vara nära fol så som stå nära, kramar m.m + jag heter Lovisa också ^^

#5 - - Lovisa:

Ja det har jag. Jag har ätit cipralex i ca tio år men den hjälper mest mot panikångesten. Jag äter även lyrica men håller på att trappa ner den eftersom jag fått så myclet biverkningar men den hjälpte också bara mot ångesten.

#6 - - Frida:

Jag känner igen mig, och jag har liknande diagnoser. Jag åt medicin ett tag, men det gjorde mig bara sämre. Sen kom jag till en psykolog som rådde mig att inte ta medicin utan bara försöka få bort det jobbiga genom prat. Det var så sjukt tungt i början och folk fick verkligen hålla koll på mig så jag inte gjorde något dumt, och jag var arg och irriterad på psykologen som inte ville skriva ut mediciner till mig. Nu har jag jobbar så sjukt hårt och det har varit SÅ jobbigt. Men efter denna långa tid börja jag känna små glimtar av att känna mig lycklig och ångestfri. Jag är inte där på långa vägar, men idag kan jag känna mig så lycklig för min psykolog som inisiterade på att jag skulle försöka "prata" bort allting, det är sjukt jobbigt men det lönar sig med tiden. Jag kan tänka mig att du redan har testat allting, men jag skulle bara vilja berätta att det KAN bli bättre. Jag är inte bra, men just nu är jag på väg dit. Jag har tidigare känt en sån fruktansvärt hopplöshet och trodde aldrig att jag skulle bli bra, men med hjälp av min psykolog är jag på väg dit, och dit skulle jag aldrig komma med mediciner. Ville bara säga det, och förlora inte hoppet, det går att få bort all den där dumma ångesten och sociala fobin och det går att leva ett lyckligt liv! Jag lovar! :)

Upp