Världen är upp och ner och jag med...
Hmm...Ja jag känner att jag inte riktigt passar in i denna tid som är just nu. Allt handlar bara om pengar, sex, utseende och makt. Jag orkar liksom inte. Varför måste ytan vara så viktig när den egentligen inte betyder nånting.
Visst, det kan vara skönt att ha en kaffebryggare om man gillar kaffe. Men att hela tiden ha det nyaste och jämföra vem som har det "snyggaste" livet. Speciellt när vi alla vet att det inte ska spela någon roll. Eller?!
Jag är sååå trött på detta! Det gör att jag hatar mig själv ännu mer, speciellt un är jag gått upp i vikt och ska jag då inte få visa mig ute för det? Ska jag känna mig totalt värdelös för att jag inte har den perfekta kroppen eller de dyraste kläderna? Och bara gömma mig.
Det är nämligen så det känns. Men visst jag förstår att man vill se bra ut och man SKA ta hand om sin kropp men det har gått för långt!
Nä...Jag önskar att världen kunde öppna upp sina ögon för vad som är verkligen är viktigt. †
Ursäkta...vet inte varför jag började skriva om det, är lite flummig idag.
Det jag ville få ur mig var mest att jag känner mig som ett hoppplöst, värdelöst psykfall som inte har nåt liv.
Fast samtidigt vet jag att jag är inte något "psykfall" . Det är de andra som är det. Och jag vet att jag kan ta mig ur detta. Det är bara det att jag känner mig övergiven och ensam. Har ingen direkt kontakt med vården just nu. Känns som jag får klara mig självl iksom.
Och visst jag har mått lite bättre de senaste två veckorna men jag är livrädd att jag ska falla ner i det svarta igen och jag vill verkligen, verkligen, verkligen inte det!
JAg vill må bättre nu! Jag vill sluta skada mig själv, ta mina mediciner som jag ska och minska på Lyrica. (ångestdämpande medicin som gjort mitt liv till ett helvete) Den har gjort mig så avtrubbad så at tjag slutat bry mig om allt och när man slutar bry sig blir livet farligt för jag bryr mig ju inte om nånting, då kan jag göra vad som helst.
Och jag tror att mycket av det som hänt de snaste åren beror på den. Den har även gort mitt minne mycket sämre och fet!
Nä den ska bort!
Jag känner mig äcklig och ful och fet. Skäms över min kropp men ändå sitter jag på kvällarna och frossar i mat...Och sen får jag världens ångest på det och skäms ännu mer. Nej! Jag måste bryta detta!
Jag vet att jag kan gå ner mig totalt igen för så har det alltid variit JAg har stora problem att hantera mina känslor. På senaste tiden har jag märkt att jag blir väldigt arg och lättirreterad på saker och folk. Det är jobbigt och jag vet inte hur jag ska klara av alla känslor som dyker upp.
Idag skickade jag i alla fall ett meddelande till min läkare om jag skulle få kunna gå i någon slags DBT-terapi. Jag tror att det skulle hjälpa mig då jag har fått diagnosen borderline och jag har väldigt svårt att hantera mina känslor.
JAg vet att jag hade detta ett tag på behandlingshemmet men det var gruppterapi och därför klarade jag inte av det, på grund av min sociala fobi.
Jag skulle vilja ha det utan att behöva vara i grupp.
Hon svarade i alla fall att hon skulle ta upp det i teamet men jag tror inte att jag kommer få det. De har ju gett upp hoppet om mig.
Provat nästan allting och inget har hjälpt. Jag har inte hört något mer om lvm-utredningen. Någon från soss skulle ju ringa mig men det har hon inte gjort. Så jag vet inte alls vad som händer men något LVM blir det nog inte. Hoppas jag!
Livet går vidare och jag känner att jag slösar bort min tid på ingenting. Jag ville så mycket men min ångest och sociala fobi står i vägen för allt!
Jag har nästan börjat acceptera att mitt liv kommer vara så här hemskt. Men jag vet inte...
Jag vet ingenting just nu.
Men vet att jag är besviken på mycket och många just nu men jag orkar inte bry mig längre.
Hoppas på en bättre kväll! Och ett bättre liv!
Kram <3
