Orkar inte

Har haft en hemsk helg med ångest, illamående, apati, tomhet och gråt. 
Idag har jag en tid till min läkare men jag kan inte se någon mening med att gå dit. Hon har ju gjort allt som går. Det finns inget mer att göra. Jag kommer få leva såhär. Stark soci
 
 
ll fobi, inte våga nånting, bara sitta här och långsamt dö. Skulle det vara meningsfullt på något sätt? Nej jag vägrar men det finns ju inget mer att göra!!! 
Jo ge mig starkare lugnande men jag vet inte ens om det skulle hjälpa och dessutom vägrar hon ge mig det.
Så varför ska gå dit? Jag har inte ens något att säga längre och det har inte hon heller. 
Ursäkta men fy fan för detta! Jag får panik av mina tankar om att tiden går utan att jag gör nånting, jag försöker bara ta mig igenom dagarna och längtar efter kvällen så jag kan få sova. Vad är det för liv?!
 
Jag är så arg, arg, arg över att det blivit såhär! För några årsedan trdde jag väl ändå att det skulle ordna sig på nåt sätt men nej det blir snarare värre och värre. 
Igår hade jag hemska självmordstankar. Det har jag varje dag men jag är för rädd för att göra något och det får jag också panik över men det kanske ändå är bra..att jag blivit rädd. För några månadersen brydde jag mig inte om nånting men jag har fått mer respekt för läkemedel och alkohol av någon anledning men vissa dagar försvinner den respekten och jag spårar ur och skadar mig själv men sen ångrar jag mig hemskt dagen efter så jag försöker undvika det. 
 
Usch...När jag vaknar på morgonen är det enda jag vill att få sova vidare och jag försöker så länge det bara går. Är ens liv mennigsullt när det bästa man vet är att sova? 
Jag är så trött på detta nu så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag kan inte fortsätta såhär men det är just det jag kommer göra för det finns ju ingen lösning på detta!!!
 
Jag är så frustrerad och arg över hela min situation och att ingen förstår hur hemskt det är och det gör att jag känner mig så fruktansvärt ensam. 
Jag kan väl inte vara den enda i världen som har dessa problem eller?! Fast det börjar kännas så.
 
Nä jag vet inte hur jag ska klara av detta eller i fall jag ska kämpa mig till läkaren sen bara för att inte få någon hjälp och bli ännu mer deprimerad och frustrerad. Nej jag vet ingenting och jag vill ingenting. Jo jag vill bli av med denna jäkla sociala fobin och ångesten så att jag kan leva ett hyffsat normal liv men jag har ju fattat att det aldrig kommer hända.
 
 
 
Allmänt | |
Upp