Ångest för alltid
Jag haft en väldigt jobbig period med starkt illamående och ont i magen. All oro antagligen. Det är något bättre med det nu.
Känner mig rätt apatisk pch tom. Är så fruktansvärd less på att leva såhär och jag HATAR mig själv.
Jag har druckit lite för mycket det senaste..har spårat ur..blivit helt knäpp.
Jag förstår bara inte hur jag orkar med att leva såhär! Jag är så förbannat trött på det! Men samtidigt kan jag inte göra mycket åt det på grund av min starka rädsla för människor och allting!
Varför kan det inte bara bli bra nån gång?!
Jag lever inte, jag överlever varenda dag! Och jag vet inte hur länge till jag orkar och jag kan inte förstå hur jag stått ut såhär länge! Varför?!
Jag vet inte vad jag ska ta mig till och det känns som all hjälp är slut. Ingen kan hjälpa mig eller rädda mig. Inte jag själv heller...
Dimman bara fortsätter och trycket i bröstet vill aldrig försvinna. Jag är på helspänn hela tiden, isolerar mig. Jag är rädd för världen där ute så jag försöker låtsas att den inte finns.
Jag lever men jag lever inte.
Jag förstår att det är jätte hemskt och jobbigt nu men det vänder, jag lovar dig det hjärtat mitt.
Du får inte tappa hoppet.
Finns här <3