Kvar på Psyk...

Ja...jag är fortfarande kvar här på psyk. Varit här ca en månad nu. Fattar inte hur jag klarat det men jag har ju inte direkt skött mig så får skylla mig själv. 

Jag försöker just nu minska på två av mina mediciner, Lyrica och stesolid och det är ett helvete!! 
Där kan vi prata ångest! 

Så...jag har klarat två dagar som mest. Jag får fortfarande lyrica och stesolid men i mycket mindre mängder. Typ inget alls men de vägrar göra något åt det. 
De tycker att jag ska hitta andra metoder att ta till när ångesten blir för stark och jag vet att de har rätt. MEN när inte det hjälper då?!

Då blir det ju självklart att jag tar till egen medicin men på så sätt förstör jag för mig själv och får börja om igen, igen och igen...

Jag märkrer ju att jag blir mindre deprimerad när jag inte tar lika mycket mediciner MEN ångesten blir outhärdlig och jag känner att ingen förstå. 

Jag har fått många chanser nu... Jag har både druckit alkohol och tagit egna tabletter men det vet dom om. De tvingade mig även att lämna in alla mina tabletter som jag hade hemma. Detta har vart omöjligt att ens tänka på men jag gjorde det. Min syster och jag åkte hem och rensade rubbet, tog med det hit till avdelningen och det var riktigt svårt och det kommer stunder då jag ångrar det djupt men jag vet innerst inne att det var rätt beslut. 

Idag fick jag ny leverans med lugnande och självklart åkte jag hem och hällde i mig några. Känner mig lugn och avslappnad men som sagt...deprimerad. Tom. Känner mig knappt levande. 

Varför kan det inte finnas något mellanting?!!!

Jag är inlagd frivilligt och kan åka hem men jag vågar inte...
Jag är livrädd att det kommer bli så som det varit hemma. 
Sitta där och överdosera tabletter varje dag. Är det något bra liv? Nej...Men jag sitter fast! Och kommer inte ur detta hur jag än gör. 
Så...nu tog jag ännu mer lugnande. Tabletter som inte ens är till för mänskligt bruk vad jag förstått men ändå stoppar jag i mig dom son de vore godis. 
Nej, stopp!!! Nu vet jag hur detta är..och visst jag blir avslappnad och lugn men jag känner mig knappt levande...

Måste, bara måste sluta med detta tablettmissbruk innan det är försent...!

Inget berör mig just nu. Ingenting. Och det är också hemskt. 
Förstår inte vad jag håller på med. 
Jag måste ju fatta att detta liv inte funkar!!!
Att det ska vara så svårt att förstå?!






Allmänt | |
#1 - - Anonym:

you are my hero. <3

Svar: Det har jag svårt att förstå:/ Men tack<3
Lovisa

#2 - - Anonym:

du är fortfarande ung. förstår att det känns lite som hån nu men våga tro att det finns möjligheter...

Upp