Hur ska detta gå?

Nu är jag nära att göra något. Jag är så arg och så ledsen över att jag aldrig kan få känna mig som en del av de andra i en grupp. Jag är alltid den som är utanför och ensam..den som ingen vill prata med. Det känns som när jag gick i skolan..och det var ett rent helvete att aldrig få vara med. Och om det nu ska bli samma här så fixar jag inte att vara kvar och då är allt kört! Då orkar jag inte kämpa mer. Jag tycker bara att det är så lite jag begär men ingenting ska jag få.

Åt precis middag här och det var hemskt! Seriöst så undrar jag varför fan de andra är här?! De snackar hela tiden om den fina gemenskapen här på våran avdelning och hur alla vill vara på våran avdelning! Skitsnack! Vilken gemenskap? Den att alla umgås och har kul förutom mig då...men jag räknas väl inte till nåt! Jag är nog osynlig så därför finns jag inte.

Hur ska jag klara mig igenom detta?! Och utan nånting att se fram emot. Jag hade velat se idol ikväll men nä då ska folk från andra avdelningar sitta i VÅRAT tv-rum så det blir ju inget med det. Får i så fall sitta ensam på mitt rum och kolla...mm känns ju jättekul...

Nä det här är bara för mycket just nu!
Allmänt | |
#1 - - Linda:

Hej, jag hamnade på din blogg för ett tag sedan när jag satt och googlade på "sertralin" som jag just hade börjat äta för depression. Kan inte släppa dig.. Livet är så orättvist. Du borde få lov att ha det så mycket bättre, du är ung! Jag känner mig bättre efter ett par månader med medicin och funderar på om jag kan göra ngt för dig? Maila mig gärna! Kram på dig

#2 - - Lovisa:

Hej!

Jag önskar att det fanns något att göra men det ser mörkt ut. JAg kan inte se nån ljusning och vad ska jag göra om jag inte klarar att vara kvar här? Jag fixar inte att vara i grupp med människor. Det går bara inte...och då är det svårt att leva.

Upp