Hemska jäkla sociala skit-fobi!
Personalen har ju tvingat iväg mig till behandlingshemmet varje dag nu och jag mår ännu sämre när jag kommer därifrån! Om någon bara kunde förstå vilket lidande det är att aldrig få vara sig själv bland människor utan hela tiden vara livrädd och inte våga säga någonting! JAG HATAR DET! Jag tycker att jag har kämpat nu nästan hela tiden sen jag kom hit och det har inte hjälpt ett skit! Och jag börjar tvivla på varför jag ens är kvar här...Men vad ska jag göra om jag inte är här?
Jag känenr bara att jag orkar inte det här...jag orkar inte kämpa mer och snälla ge mig tillbaks mina känslor! Jag tror ju att det är de antideppressiva som gjort mig såhär avtrubbad så idag tog jag bort den ena och ska bara ta en halv 5 mg cipralex. Jag och min terapeut hade kommit överens om att jag itne skulle göra någon mer ändring men nu gjorde jag det ändå och jag kommer få en rejäl utskällning men hon vet inte hur jag mår! Är det bättre att jag tar livet av mig?!
JAg vill verkligen inte det men jag känner att det här livet är för svårt! Och jag tycker inte att jag gjort ett enda framsteg sedan jag kom hit. Så...vad gör jag här?!
Denna sociala fobin har förstört hela mitt liv! Och det känns som jag aldrig kommer bli fri från den! Den har ju till och med blivit värre...Nä jag vet inte hur jag ska klara detta.
Varför är det så svårt att strunta i vad andra tycker och våga vara sig själv? Ingen som nte upplevt detta kan någonsin förståoch jag känner att ingen här förstår hur jag känner och hur jävligt det är att lida av detta!
Fan!
Vet precis hur det känns att sitta fast i den skiten som innebär Social Fobi. I dåläget när man har sån grov ångest att man inte klarar av att gå utanför dörren utan att få panik tror man att det aldrig kommer ta slut, att det aldrig kommer bli bättre men det är helt fel. Det sker genom små steg och detta är inte en rak linje utan kommer främst genom små steg bakåt också som får dig att verkligen inse hur stark du är som person.
Jag tror att tricket för dig är att träffa någon som du kan prata med fullt ut först och främst för i nuläget verkar du väldigt ensam. Det är givetvis enklare sagt än gjort men jag är helt säker på att det kommer fixa sig på något sätt.